Den där sköna känslan som man inte får så ofta

Var på Omsberget med lillpär och rookie Björn men eftersom jag faktiskt var tidigare än dom så gick jag upp och började borsta upp lite nya problem . Vart tre nya framborstade och började med att värma på två av dom som vart lätta . Gick sen och kolla lite vad dom gjorde och började förbereda lite inför press på Nemocera och beta tipsa och spottade lillpär på Goddamn som han var hyffsat nära på men inte riktigt fick till.

Jag gjorde ett antal press men missade lill skit krimpen hela tiden , ett avig move med massa kroppspänning med i spelet. Sen var dom tvungen att gå och jag vart ensam kvar ,gjorde ett press till och fick nästan krimpen men floppa och låg där och tänkte att ska det gå som vanligt att jag bara kommer nära . Så jag gick och såga ned en liten gran vid sista framborstade problemet och fixa lite med annat och bytte sen om och gled in i ett " jävlar anamma nu ska grisen ner " mood . Lyckades ta krimpen dåligt och bara med tre fingrar ,justera en gång och och fick den bättre men fortfarande bara med tre fingrar ,skit i samma tänkte jag , låste av och gick till nästa skit krimp med andra handen och det gick sen var det lätt men luftig klättring och urtoppning utan spott och ingen padda under vilket vart spännande dryga fem meter upp!

Gick sen direkt till sista framborstade och lyckades göra den på några försök . När jag sen bytte om och packade ihop så satt jag en stund och myste för mig själv och tänkte att det är bland dom skönaste tillfällena när man tror att det inte ska gå och det har gått dåligt och man har slarvat men man som tar sig själv i örat och glider in i presterarfokus och gör det!
Omsberget  på 27 crags.

Mer överhängande en vad det ser ut!